lördag 28 februari 2015

Bryggning: Faktorer som påverkar skumkronan

En stor och fin skumkrona är aldrig fel, men ibland vill det sig inte. Varför?

Skumkronan är en av många saker som hembryggare får vissa problem med. Vissa hembryggare får inte dom där riktigt snygga stora skumkronorna på sina öl. Men vad beror det på? Ja, det finns en mängd olika faktorer som påverkar just skumkronan. Men vi börjar lite enkelt med att dela in skumkronans påverkande faktorer i tre olika delar:
  • skumbildande
  • skumstabiliserande    
  • skumdestabiliserande
Skumbildande faktorer

Kolsyra
Kolsyran är den enda skumbildande faktorn. Alla övriga faktorer är antingen skumstabiliserande eller skumdestabiliserande. Har du en låg kolsyrehalt i ditt öl så kommer det bli svårt att få ett bra skumbildning och därmed små chanser till en stor och fin skumkrona. Stilar men en hög eller mycket hög kolsyrehalt kommer därmed alltid ha en fördel när det kommer till skumbildning. Så första åtgärden är att helt enkelt att se om man har tillräckligt med kolsyra. Rör om i glaset med en gaffel tex. Får du ett skum men som snabbt försvinner? Då har du troligtvis problem med någon skumdestabiliserande faktor.

Skumstabiliserande faktorer

Mängd proteiner i maltnotan
Vete, råg och havre innehåller en högre mängd proteiner än vad kornmalt gör. Proteinerna är i sig skumstabiliserande. Så tyska veteöl kommer tex alltid ha mycket goda förutsättningar för att få en kraftig och fin skumkrona. Hög kolsyra, inget kraftigt kok och mycket proteiner iom den stora mängden vetemalt.

Mängden humle  
Humlen innehåller bla ämnen som är skumstabiliserade.  Och det var en av flera anledningar till att humlen tog över porsens roll inom ölbryggning. Så IPA och andra humlerika stilar kommer alltid ha goda förutsättningar för en fin skumkrona. Dels är det stora mängder humle, men även inga riktigt kraftiga kok och dessutom en något högre kolsyrehalt än normalt.

Melanoider
Maltsorter som innehåller melanoider kommer ge en skumstabiliserande effekt. Så porter och stout får därmed automatiskt goda förutsättningar för en fin skumkrona iom att dom innehåller maltsorter med en högre halt av melanoider (rostat korn, svartmalt, chokladmalt). 

Skumdestabiliserande faktorer

Kraftiga och långa vörtkok
Som jag varit inne på lite tidigare i det här blogginlägget så kommer ett kraftigt och/eller långt vörtkok att påverka skumkronans stabilitet. Samtidigt skall man inte ha ett för dåligt kok heller. Sikta på ett 10% bortkok under en timme för flertalet av dina öl. Vissa stilar kräver ett kraftigare kok dock. Och starka öl är relativt svåra att brygga utan ett större procentuellt bortkok utan socker och maltextrakt förstås. Den här faktorn tror jag är den absolut vanligaste anledningen till att många hembryggare har problem med sina skumkronor. Många hembryggare har alldeles för stora och kraftiga bortkok på flertalet av sina öl vill jag hävda. Många använder en 2kw värmekälla för att koka och med ett 60 minuters kok på tex en 15 liters volym så blir bortkoket ca 4 liter vilket motsvarar hela 26%! Många hembryggare skulle därför kunna lösa sina problem med skumkronor genom att helt enkelt skruva ner effekten på sin värmekällor och koka mindre kraftigt.

Onödigt plaskande under bryggprocessen
Skumproteinerna kan bara användas en gång, sen är dom förbrukade. Undvik därför onödigt plaskande under bryggprocessen då det har en negativ effekt på skumkronan.

Smutsiga glas
Smutsiga glas med rester av diskmedel, oljor eller fett har en stor påverkan på skummet på ölet. Krävs ytterst små mängder för att totalt förstöra skumkronan. Håll dina ölglas ordentligt rena!

Spä ut ölet i jäshinken
Vissa hembryggare brygger ett öl och spär sedan ut det med vatten i jäshinken för att komma upp i rätt volym och OG. Problemet med denna metoden är att det minskar proteinnivån i ölet kraftigt och kommer därför påverka skumkronan negativt.

Koncentrerade kok
Brygger man ett starkt öl så kommer kan få ett kok som innehåller en hög koncentration av proteiner. Detta kommer leda till att många proteiner koagulerar under koket. Visserligen är belgiska öl oftast starka, har relativt låg kolsyra men ändå ett bra skum. Vad beror det på? Jo, många belgare innehåller vanligt socker eller kandisocker och på så sätt blir inte koken lika koncentrerade trots sin alkoholmässiga styrka. Många belgiska öl är dessutom väldigt utjästa/torra vilket inte kräver ett så högt OG för att få en hög alkoholhalt som andra öl tex imperial stout.

Översvämmad jäshink
Om du har för snålt tilltaget utrymme i jäshinken kan det skumma över under jäsningen. Vad som kan hända är att skummet tar med sig proteiner ut ur ölet vilket kommer minska mängden skumproteiner och därmed skumstabiliteten.

Långa protienraster
I vissa fall måste man göra en proteinrast men undvik proteinraster längre än 15 minuter då det kan på verka skumstabiliteten.

Lipider
Om man låter ett öl ligga för länge i jäshinken alternativt lägger i på tok för lite jäst kan jästen producera lipider som och har en negativ inverkan på skumstabiliteten.

Starsan
Stora mängder starsan har en liten negativ inverkan på skumbildning. Undvik stora skummängder av starsan.

Vattenkemi
Låga halter av kalcium, magnesium och zink kan ha en negativ inverkan på skumstabiliteten. Hittar du ingen annan anledning/orsak kan detta vara anledningen.

Alkohol då?
Nej, att alkohol skulle påverka skumkronan är en myt. Det är inte alkoholhalten i sig som gör att många starka öl inte får någon större skumkrona utan det faktumet att kolsyran i många fall är låg och att man för att få ett så starkt öl oftast kokat ölet länge eller kraftigt. Och/eller har man också har haft ett koncentrerat kok. Så tex ett klassiskt engelskt barley wine (långt kok, koncentrerat kok, relativt liten mängd humle, låg kolsyra nivå) kommer alltid ha mycket dåliga förutsättningar för att få en riktigt fin skumkrona.

Källor
Många kanske undrar vad jag har för källor för mina påståenden ovan. Mestadels kommer det från  det här webbradio avsnittet från Brew Strong från The Brewing Network. Många kan jag dessutom intyga själv av egna erfarenheter av olika volymer och procentuella bortkok att dom stämmer.

Detta är de faktorer som jag finner påverkar skumkronan. Finner ni några felaktigheter så påpeka det gärna så inlägget blir så korrekt som möjligt!

onsdag 25 februari 2015

Flasktappning: Imperial Highlander Ale 2

FG 34
Igår kväll blev det dags att flasktappa vår Wee Heavy, Imperial Highlander Ale 2. FG:t blev 34 och med ett OG på 85 så blir det en alkoholhalt på 6,7% och en utjäsning på låga 58%. Vi diskuterade huruvida vi skulle tappa om och sekundärjäsa med US-05 men vi kom fram till att det här blir stiltypiskt och bra. Skotska öl är generellt sett väldigt fylliga och tittar man på Wee Heavy stil definitionen så sträcker sig FG:t upp till 56. Så flasktappning blev det. Vi valde att kolsyresätta med 4,5g/l. Vi valde att inte tillsätta någon ytterligare jäst utan vi tror allt att det finns jäst kvar som kommer kunna jäsa ut sockerlaget och därmed skapa kolsyra.

Doften var riktigt trevlig. Fikon var den första reflektionen som slog oss. Engelsk fruktkaka var ett annat omdöme. Och färgen var mycket röd-brun och fin. Den här skall bli spännande att smaka om några månader!

söndag 22 februari 2015

Bryggning: Monks DIPA

I lördags var det dags för bryggningen igen. Andra bryggningen med våran nya 100 liters kastrull och plattvärmeväxlare, pump och kopplingar. Som vi presenterade i våra planer för våren så blev det den här gången något som vi skulle vilja kalla för belgiskt DIPA. En amerikansk DIPA fast med belgisk jäst. Vi har inspirerats lite löst av ölet Flying Dogs Raging Bitch.

Receptet såg ut så här:

Monks DIPA (48 L)

Recipe Specifications
--------------------------
Estimated OG: 1,073 SG
Estimated Color: 24,4 EBC
Estimated IBU: 117,5 IBU

Boil Time: 60 Minutes

Ingredients:
------------
Amount        Item                                      Type         % or IBU     
9,90 kg       Pale Malt (2 Row) UK (5,9 EBC)            Grain        66,00 %      
5,00 kg       Munich Malt (15,0 EBC)                    Grain        33,33 %      
0,10 kg       Roasted Barley (1150,0 EBC)               Grain        0,67 %       
60,00 gm      Pacific Gem [15,90 %]  (60 min)           Hops         36,6 IBU     
400,00 gm     Amarillo Gold [8,50 %]  (15 min)         Hops         79,2 IBU     
400,00 gm     Amarillo Gold [8,50 %]  (3 min)          Hops         19,8 IBU     
300,00 gm     Amarillo Gold [8,50 %]  (Dry Hop 4 days) Hops               

Mash Schedule: Temperature Mash, 1 Step, Full Body
Total Grain Weight: 15,00 kg
----------------------------
Temperature Mash, 1 Step, Full Body
Step Time     Name               Description                         Step Temp    
60 min        Saccharification   Add 45,00 L of water at 73,8 C      68,0 C       
10 min        Mash Out           Heat to 78,0 C over 10 min          78,0 C

Jäst: Safebrew Abbey

Receptet är i mångt och mycket relativt simpelt. Lite munich malt för att få en liten maltbas, lite rostat korn för färg (tillsattes i slutet av mäskningen) för att få lite färg och en massa amarillo humle i koket och torrhumlingen. Amarillo blev det för att det är det i inspirationsölet och även att jag läst och hört att Amarillo skall fungera bra i den här stilen. Dessutom var det svårt att få tag på någon annan passande sort i kottar när vi skickade in för beställning till humlegården. En relativt hög mäsktemperatur eftersom vi misstänker att jästen kommer jäsa ut ölet mer eller mindre helt och hållet annars. Tanken är att jäsa vid ca 17 C för att få en lagom mängd belgiska estrar. Förhoppningsvis blir slutresultatet en lyckad mix av amerikansk humle och den belgisk jästens fenoler.

Hur gick bryggningen då? Jodå, träning ger färdighet som man brukar säga. Vid vet att mäskvattnet tappar ca 6 grader när man lägger i malten så vi lyckades pricka mäsktemperaturen utan några större svårigheter. Och den här gången höll vi ordentlig koll på lakningen så vi inte lakade ut för mycket som förra bryggningen.

Vårat SG blev förvänadsvärt högt hela 70 punkter. Men vi körde på och chansade på att bortkoket inte skulle stämma till 100%. Och mycket riktigt, bortkoket stämde inte riktigt så vi hamnade på OG 75, bara två enstaka pinnar över vad vi hade beräknat.

Bara två pinnar starkare än tänkt!
Filtreringen gick också relativt smidigt. Vi har bytt lite slangnipplar så vi har lite grövre dimensioner på grejerna numera. Men ca 5 minuter tog det att kyla ner merparten. Sen återstod jobbet med att få ut så mycket som möjligt ur humlemassorna i botten på kastrullen.

Så här såg det ut i botten på vårat kokkärl i slutet av kylningen.

Vad lärde vi oss av denna bryggningen då? Jo, att vi måste ha en flaskbotten i vårat kokkärl när vi har stora humlemassor. Förlusterna av öl blir väldigt stora och rengörningsarbetet mycket tidsödande. Vi får försöka bygga en sådan när vi är färdig med alla andra grejerna som hör uppgraderingen till.

I övrigt är vi väldigt nöjda mer vår nya kokkärl. Flexibelt i form av volym och effekt. Dessutom är väntetiden på kok nästan helt borta nu. Den här bryggningen gick på 4 timmar + städning och det är inte dåligt.

Som vanligt finns det blir bilder från bryggningen på vår Facebook sida.

söndag 15 februari 2015

Provsmakning: Little Rye

Dags att provsmaka vårat small beer, Little Rye, från råg barley wine bryggningen i höstas. Först och främst, det här blev ett väldigt starkt (8,7%) small beer. Dels så lakade vi inte ut så mycket så vi hade ett ganska högt SG värde redan innan kok. Sen valde vi att jäsa ölet med Belgian Ale M27 som i stort sett jäste ut ölet fullständigt (FG 4). Men hur lyckat blev det här då?

Härligt röd färg och stor skumkrona!

Utseende: Riktigt fin färg. Skummet bildas fort och man får verkligen hälla försiktigt på slutet för att få plats med hela flaskan i glaset. Skumkronan ligger kvar väldigt länge. Om man inte rört den undrar jag om den inte hade legat kvar i timmar. Känns så i alla fall.

Arom: Belgiskt syrlig och lite fruktig arom. Misstänker att en del av fruktigheten kommer från rågmalten faktiskt.


Smak: Smaken är även den syrlig och fruktig. Liten beska i avslutningen med en del pepprighet. En balanserad öl där inget sticker ut nämnvärt mycket. Ingen värmande alkohol trots den relativt höga alkoholhalten. Blir tyvärr lite väl enkelspårig och tråkig.

Slutsats: Kanske inte ett öl som går till historien om man säger så men en helt ok belgian strong ale med råg blev det. Lite synd så här i efterhand att vi inte lakade ut lite mer från rågmalten, det hade kunnat ge lite mer smak till ölet.

Denna fick jäsa i vår jäskammare precis som vår mörka super saison, Dark Sensation. Även vid denna provsmakningen drar jag samma slutsats. Belgian ale M27 kräver högre temperaturer för att få fram saison estrar.

Vi tillsatte ju även egenodlad humle till det här ölet. Var kanske inte det bästa ölet att tillsätta egen låg alfasyra humle till. Kan inte säga att jag finner något smak någonstans som jag kan härleda till humlen. Vi får testa egenodlad humle som bittergiva någon gång längre fram.

torsdag 5 februari 2015

Provsmakning: Dark Sensation

Dags att provsmaka vår mörka super saison som vi bryggde i höstas.



Utseende: Tittar man igenom flaskan så är ölet helt kristallklart. Men när man öppnar upp kapsylen virvlar kolsyran tyvärr upp jästkakan. Så något grumlig blir den tyvärr. Mörk med röd-bruna inslag. Hade kunnat varit mörkare faktiskt. Kraftig och kompakt skumkrona som ligger kar länge.

Arom: Belgiskt syrlig och lite fruktig arom. Har inte riktigt saisons friskhet i aromen.

Smak: Smaken påminner mycket om aromen. Belgiskt syrlig. Inslag av mörk frukt. Pepprigt i avslutningen. Men inga friska typiska saison estrar. Lite sötma i avslutning.

Slutsats: Ja, det här blev ett bra första försök på en udda stil. Och den har faktiskt lagrat till sig oväntat snabbt. Under tidig höst fanns det en värmande alkohol i eftersmaken men nu är den försvunnen. Finns ingen alkoholvärme alls trots alkoholhalten på höga 9,5%. Men iom den låga nivån på estrar så blir detta mer en belgian strong ale istället för en saison för mig. Belgian Ale M27 tycker jag personligen verkar vara en bättre jäst än Belle Saison. Den jäser torrt och smakar mer korrekt. Men helt klart verkar den kräva väldigt höga temperaturer för att ge ifrån sig saison estrar, något vi får tänka på under vårens saison bryggnng.

Rädslan för att få ett högt FG på det här ölet kan man med facit ( FG 3) i handen se som väldigt onödigt. Hade jag bryggt detta ölet igen så hade jag tagit bort Carafa-malten ur receptet. Hade ökat på mängden CaraAroma och tagit bort sockret och lagt till lite mörkt belgiskt kandisocker. På så sätt gjort den mörkare och smakrikare. Och jäst varmare förstås. Som man säger, man lär sig alltid något nytt. :)