tisdag 30 maj 2017

Bryggning: Hur länge skall jag koka min vört?

Den här frågan dök upp i ett forum för en tid sedan. Ganska snabbt utkristalliserades det två läger, ett läger som ansåg att ett längre kok höjer OGt och ger mailardreaktioner och det andra lägret som ansåg att långa vörtkok var bortkastad tid och att det var bättre att tillsätta melanoidmalt och maltextrakt.

Långt, kort eller mittemellan?
Så vad är mitt svar på den här frågan? Jo, mitt svar är det svenska "lagom". Ett för kort/klent vörtkok som ger ett för litet bortkok kan ge upphov till felsmaker, grumlighet och även förkorta ölets livslängd/kvalitet. Om inte annat så kommer du behöva använda mer malt eller maltextrakt för att komma upp i OG. Samtidigt kan ett för kraftigt bortkok kan ge ett högre OG än du tänkt dig och även för mycket maillardreaktioner.

I min mening kokar det här ner till följande parametrar:

Volym
Volym är en ganska avgörande faktor. Personer som brygger mindre satser som runt 20 liter har generellt inget problem med ett 10% bortkok. Det är snarare tvärtom. Men börjar du komma upp i volymer runt 50 liter och uppåt så börjar bortkoket sjunka närmare 10%. Om vi genom ett enkelt exempel räknar på en 50 liters sats som ligger på SG 1,075 innan kok och vad OGt blir med ett 10% bortkok:

(75*50) / 45 = 83 = 1,083

Ett barley wine eller imperial stout med ett OG på 1,083 är ju inte direkt hårresande. Det funkar men det ligger i underkant. För att komma upp i OG behövs därför maltextrakt, socker eller ett längre kok eller en kombination av dessa. Problemet med maltextrakt blir kostnaden, 100:- per kilo. I detta specifika fallet hade jag valt att tillsätta lite socker istället och koka 15 minuter längre än normalt.

Procentuellt bortkok
Detta berörs lite grann ovan men beroende på ditt procentuella bortkok så påverkas vörtkokets längd.

Styrka/OG
Berört även detta lite grann ovan med det önskade OGt spelar naturligtvis in. Skall du brygga ett öl med ett OG på 50 så behövs det högst troligtvis inget längre vörtkok.

Stil
Vilken stil du brygger påverkar också ditt val i stor utsträckning. En IPA har ingen anledning till att kokas längre, vill man komma upp i OG, använt mer malt eller lite socker. Barley Wine, Imperial Stout/Porter och en del skotska stilar passar det bättre att koka längre för att få upp OGt men även för maillardreaktionerna.

Melanoider
När en vört kokar så uppstår reaktioner mellan socker och aminosyror som producerar melanoinder. Dessa betraktas oftast som trevliga, typiska för tex grillat kött och rostat bröd. Längre koktider resulterar i ökad mängd  melanoider och gör vörten mörkare.

Så sammanfattningsvis så brygger du tex 60 liter imperial stout så kan ett något längre kok än vanligt vara brukligt för att komma upp i OG. Skall du använda maltextrakt istället så får du använda ganska mycket och det blir relativt dyrt. Vill du komma ännu längre upp i OG våga använd lite socker.

Detta är vad jag kommit fram till styr vörtkokets längd. Hittar ni felaktigheter får ni gärna höra av er!

lördag 27 maj 2017

Bryggning: Floki

Kände att det var dags att sätta igång ytterligare ett nytt mjöd innan sommaren drar igång på fullt allvar. Tanken är att detta skall bli ett torrt mjöd, utan kolsyra. Ville testa att göra ett mjöd med riktigt stora mängder frukt. Och när jag hittade mogna mangos till ett bra pris och dessutom persikor så kändes valet givet. I sedvanlig fick mjödet sitt namn från TV-serien Vikings. Namnet föll på Floki, Ragnar Lothbroks bästa kompis.


Receptet såg enligt nedan:
  • 3 kg blomsterhonung
  • 1,5 rapsblomsterhonung
  • 3 kg persikor
  • 12 st mogna mangos
  • Kokat vatten nerkylt till 19C för att tillsammans med honungen och fruktpuren av persikor och mangon för komma upp i 15 liter.
  • 2 g bentonite
  • 3 g Fermaid K
  • 7 g GoFerm
  • 2 st paket Lalvin 71B-1122
  • Uppmätt OG 1,110
Satte det här mjödet i ett 19 liters pet jäskärl och tanken är att efter midsommar tappa om det till ett 11,5 liter pet jäskärl för en längre tids lagring.Min förhoppning är som sagt att det här skall bli ett torrt (utjäst mjöd). Hoppas att jag lyckas få detta blankt/klart. Valde av den anledningen att tillsätta bentonite i det här mjödet från början. Förhoppningsvis gör detta att det klarnar snabbare och att jag slipper allt för många omtappningar. Eventuellt skall jag ha i lite ek i detta mjödet men det beror på hur jag upplever smaken när det har jäst någorlunda klart. :)

torsdag 25 maj 2017

Provsmakning: Paddingtons Brown Little Butt

I oktober förra året så bryggde jag en brun porter tillsammans med Pehr från Bellevue Brewing (brygglaget vi delar lokal med). Efter jäsningen så delade vi upp det här ölet i tre olika delar. En naturell, kokos och chili (Pasilla Negro). Sedan dess har detta ölet varit ett trevligt lite alkoholsvagare öl och jag hade på något konstigt sätt fått för mig att jag gjort detta inlägget. Tur att jag hade flaskor kvar.:)



Utseende: Typenligt röd-brun färg och en fluffig och krämig skumkrona. Iom färgen så ser man även att ölet är helt blankt.

Arom: Aromen innehåller milda rostade toner med en hint av choklad i bakgrunden. Chili versionen känner jag ingen skillnad på i aromen. Kokosversionen har ett tydligare rostad karaktär.

Smak: Smaken är väldigt centrerad runt den milda rostade smaken. I eftersmaken kommer det lite kraftigare rostad ton och lite choklad. Relativt fyllig och smakrikt öl för sin alkoholhalt på 4,3%. Återigen känner jag ingen skillnad mellan den naturella versionen och den med chili. Kokosversionen innehåller en rostad ton från kokosen som tillsammans med den ursprungliga versionens rostade smak skapar en kraftig rostad smak i olika lager/nivåer.

Slutsats: Utseende mässigt och med OGt och FGt i åtanke så är ölet helt stiltypiskt. Men när det kommer till smaken och därmed receptet så finns det en hel del förbättringspotential. Känner först och främst att jag hade kunnat använt lika stor mängd brunmalt som karamellmalt. Tror också det hade passat bättre med pale crystal malt än crystal malt som jag använde. Hade också använt Carafa I istället för den chokladmalten som jag använde. Tror att jag hade fått en bredare smakbild om jag hade utformat receptet på det sättet. Nu blev det ölet ganska endimensionellt och något tråkigt.

Av dessa tre versioner så blev den naturella bäst den här gången. Kokos blev lite "rostat med rostat" och chiliversionen var ingen skillnad alls från den naturella. Chilisorten Pasilla Negro är öppenbarligen mycket mild och det krävs bra mycket mer än 1 frukt på 10 liter för att det skall bli smak av det.

Glaset är ett så kallat stout glas från Sejdelshoppen om någon undrar.:)